En månad härborta!
Hallå!
Nu kommer en liten uppdatering om vår vardag här i Magamba/Lushoto!
En kameleont är visserligen inte något jättevanligt att se men vi har faktiskt sett ett par. Däremot är apor, flera olika sorter, väldigt vanligt att se hoppa mellan träd och grenar!
Och så har jag äntligen fått några smygbilder från marknaden nere i Lushoto, man får nämligen inte ta bilder på människorna här utan att fråga, då blir de väldigt sura!
Men detta är verkligen helt annorlunda från hemma, här är det stånd med tyg, kläder och frukt o grönsaker samt små affärer med godis och övrig mat, och apotek. Så, detta är Lushoto, som vi går till många dagar i veckan och såhär ser det ut när vi går och handlar! Det var väldigt konstigt i början att gå runt där, med massa folk och ganska smutsigt/äckligt på marken och så, men nu har man vant sig och känner sig hemma!
Det finns väldigt mycket grönsaker här som jag aldrig hade trott skulle finnas eller som jag trodde var väldigt svenska, såsom rödbetor, blomkål, vitkål, morötter...
Idag har vi fått små pannkaksrullar med sylt i, till eftermiddagsfika. Det var hur gott som helst och smakade precis som hemma, så härligt! Igår fick vi också förrätt vid middagen, god soppa med små mackor med jordnötssmör emellan! Det hjälpte ju faktiskt att Hanna - vår ledare/lärare gick och klagade på maten!
Oj vilken middag vi fick idag! Tror inte ni förstår lyckan vi kände när dessa tallrikar SERVERADES! Efter att alltid ha fått grytor, ris, nudlar och stekta grönsaker fram till i fredags, är det det enda man förväntar sig och så kommer detta!!! Mums! Det är typ kycklingwok i och det var så gott med bröd som vi inte får så ofta!! Åh va gott!
Verkligen en enorm morot Filippa köpte!
Trafiken här är ju helt galen, man sitter hur många som helst i varje bil/buss och man tar ingen hänsyn över huvud taget till gångtrafikanter! Så kommer det ett fordon när man går, så är det bara att gå ner i diket eller bort från vägen så att man inte blir påkörd! Det har hänt någon gång att jag inte flyttade mig tillräckligt och de körde förbi bara någon millimeter ifrån, i ganska hög fart, för de saktar ju inte ens ner!! Sedan kommer världens dammoln när de har kört förbi så man får hela tiden damm i ögonen och som man även andas in, inte så skönt! Men nu har man vant sig vid att andas in dammet, så det är bara i ögonen det är jobbigt. De kör också överallt, även om det är trångt eller bara små plankor som en liten "bro", eller om det är en övergång som är precis lika bred som bilen och man sitter i och undrar om vi verkligen kommer ta oss över för man bara ser rakt ner i diket eller floden under! Det senaste händer ofta på vägen upp/ner till Lushoto eftersom det är vägarbete och de även gräver ner rör, så det blir små övergångar som bara är precis så breda att bilarna tar sig över! Om jag tycker det känns läskigt med minibuss kan man ju undra hur det kan hålla för lastbilarna som åker där flera, flera gånger om dagen, men det gör det ju uppenbarligen!
Under helgen har vi också fått uppleva väldigt många som pratar om oss och skrattar, och följer efter oss, jättejobbigt, man känner sig verkligen utsatt. Det är lite konstigt att det händer så många gånger nu, när vi har varit här så länge, de borde ju känna igen oss. Det hände inte lika mycket i början. Vissa barn har också kastat sten efter oss och slagit med en pinne på en i gruppen!! Men det säger andra tanzanier vi har pratat med, verkligen inte är normalt och de tycker själva det är väldigt konstigt! Annars är de flesta barn jättegulliga och springer ut från sina hus och skriker jambo och vinkar, när vi kommer!
Detta är sista veckan här med lektioner, för nästa vecka är examinationsvecka! Tiden har gått så fort men samtidigt känns det som vi har varit här jättelänge.
Ha det så bra!
Konstigt att barnen och vuxna beter sig så illa. Finns det ingen som kan ta reda på varför?
Kramar Lisa