På äventyr i Tanzania & Kina

Hallå!

Nu har man samlat på sig lite grejer man har reagerat på när man möter denna kultur och några har jag redan skrivit om. Men här kommer lite mer...

 

Förra veckan frågade vår syster i familjen om våra mammor var tjockare än vi! Sedan när en som jag bor med visade en bild på henne för några år sedan sa vår syster: aha du var tjockare då! Vi blev helt chockade och visste inte vad vi skulle säga, det är ju verkligen inte något man skulle säga till en annan i Sverige. Men vi förstod att det nog inte var något konstigt eller taskigt att säga här!

 

På dagiset har man också mött några skillnader: lärarna får ju slå barnen, vilket är väldigt jobbigt. De slår barnen för minsta lilla grej, även om det inte är så hårt. Dessutom går de ofta runt med pinnar som de slår med när det behövs! Hemskt!

Sedan är det inte särskilt okej att gråta, inte för barnen heller.  Så när barnen gråter tröstar inte lärarna dem, vilket är vår första reaktion, istället frågar de vad som har hänt och säger att de ska säga förlåt. Men detta gäller bara när lärarna är där, för ofta är de inte ute med barnen och tittar!!

Sedan är det en till grej jag har tänkt på, på dagiset, och det är att killarna kan ha rosa jackor, mössor, tröjor och även strumpbyxor, vilket är härligt! Det var bara lite jobbigt i början eftersom man inte förstod om det var en tjej eller kille, eftersom alla har rakat hår också! Men sen kom man på att tjejerna hade kjol och killarna byxor och då gick det bra. Men detta gäller inte bara barnen, utan man kan t.ex. möta en kille i 20-årsåldern som har en rosa High school musical-mössa och sådär, så det är inte samma könsnormer som det är hemma. Antagligen grundar det sig också på pengar.

Till lunchen är det nästan alltid ugali-majsmjöl och vatten, spenat och äckliga, torkade fiskar eller kött, som man äter med händerna, väldigt ovant. Ibland får vi ris eller böngryta och då och då får vi bön- och ärtsoppa/gryta som är den enda vi får sked till att äta med. 

 

Här har många kvinnor peruk, det är ingen som har långt hår och sitt egna hår! Antingen har man peruk, rakat eller flätat hår. 

 

Sedan har man alltid tid här. Man stressar aldrig, för det gör inget om man kommer försent och man har inte så bra koll på klockan eftersom det ändå inte gör något om man är sen. Möter man någon på väg till jobbet stannar man och pratar och fortsätter sen! Så här finns det inga stressproblem! Det var lite jobbigt i början men nu är man van och det är ganska skönt att veta att man inte behöver stressa till jobbet för de bryr sig inte så mycket när man kommer!

 

I kyrkan har de en auktion efteråt med matbananer, mjöl, kycklingar mm. Saker i matväg hemifrån, som de som inte har råd att lämna pengar kan lämna för auktion, så att de fortfarande kan bidra till kyrkan. Väldigt bra!

 

Sedan har vi fått reda på av vår lärare att det är väldigt vanligt med omskärelse här, oavsett religion! Det hade vi inte trott, eftersom Tanzania ändå är ett ganska modernt land! Fast när vi frågade vår familj om det sa de att det var förbjudet och det var väldigt få som gjorde det! Så nu är vi lite förvirrade vilket som faktiskt stämmer!

 

Till sist har man en annan kultur med andranamn här, alla barn får sitt pappas namn i mellannamn. Så vår dotter heter, t.ex. Jacqueline Peter! Dessutom är det väldigt viktigt med andranamnet, man uppger alltid det tillsammans med för-, och efternamn.

 

Det var några skillnader jag har tänkt på! Ha det så bra!